Glassvampar

Glassvampar är ett svampdjur som är uppbyggt utav kiselnålar i ett fast och genomskinligt nätverk. Svampen växer vanligen på havsbotten och är fästa med hjälp utav dessa kiselnålar som ser ut som hårtovor. Glassvampen väver men hjälp utav de silkestunna kiselnålarna sig själv till en cylinder formad svamp. Svampen bildar ett rutmönster, men detta mönster är inte tillräckligt stabilt för att klara av det habitatet som glassvampens nisch kräver, därför bildar svampen ett extra lager som går diagonalt genom vartannat hål i det nya nätverket. Denna metod är den mest stabila och matrial snåla metoden för glassvampen. Strukturen är mycket hållbar och därtill böjlig och därför undersöker forskarna nu och glassvampens trådar kan framställa glasfiber.
Ibland händer det att räkor flyttar in i strukturen när det är små och när de har vucit till dig kan inte komma ut igen. Glassvamarnas strukturer var även populära bröllopspresenter i Japan, då de ansågs symolisera att äktenskapet var för evigt. 
En glassvamp


SVAMPDJUR

Porifera betyder svampdjur på svenska, idag finns ungefär 10000 arter som ingår i Porifera. Djuren är mycket lika svampar men de är inte släkt med dem alls. Asnledningen till att många ser dessa två helt olika saker som en och samma är deras namn. Svampar har ett eget rike som kallas Fungi medans sampdjuren tillhör djurriket. Svamdjuren har även ett inre skelett. Porifera är ett mycket gammalt fylum, det har funnits ungerfär 650 miljoner år.

Inom fylumet Porifera lever och verkar de felsta arterna i marina miljöer, de flesta arterna lever fastsittande på ett underlag t.ex. en sten detta kallas att arten är sedentär. Djurens sätt att överleva är att fånga upp partiklar som passerar igenom deras kroppars inre kanaler. Ett svamdjur kan vara mellan 1cm och 2 meter det bror på hur gammalt djuret är och vilken art det tillhör.

Även vi i sverige kan se svamdjur i våra vatten, det finns 150 arter totalt i Sverige varav 25 lever vid västkusten och ungerfär 50 stycken arter lever i sötvatten. Svamdjuren parar sig könsligt men även könlöst, då andvänder arten avkopping. De felsta svamdjur är hermafroditer, det betyder att djuren är tvåkönade.

Svamdjuren brukar delas in i fyra olika klasser, kalksvampar, korallsvampar, kisel/hornsvampar och glassvampar. Det är artens uppbyggnad och material i spiklerna som avgör vilken klass den tillhör. Den störsat skillnaden melan de olika klasserna är att kalk och korallsvamparna har spikler av materialet kalcit medans kisel/hornsvamparna och glassvamparna är uppbyggda av kisel.

Om ni efter detta inlägg vill läsa mer om de olika klasserna kan ni läsa mina kamraters inlägg på denna blogg.

/ Filip Landenius


kalksvampar, calcarea

 

 

Kalksvampar är en klass av marina svampdjur. Kalksvampar kännetecknas av att deras spikler, vilket är små taggliknande strukturer i kroppen som fungerar som skelett och består av kalciumkarbonat. De flesta kalksvampar är ganska små svampdjur som lever på grundare vatten. Den Största artrikedomen hittar man i tropiska och subtropiska hav, bland annat vid korallrev. Kalksvampen har den minsta artrikedomen inom phylumet porifer. Gruppen är dock räknat i antalet arter den minsta svampdjursklassen. Av de 15.000 eller så arter av Porifera som finns, endast 400 av dessa är Calcareans. Typiskt kalksvampar är små, av mindre än 10 cm i höjd,och grå till färgen. Dock några färgglada arter kända.Många kalksvampar har rundade säck- eller vasliknande former och ljus färg. De lever som andra svampdjur fästade vid ett underlag och livnär sig som filtrerare.

av kristoffer welander


Korallsvampar

korallsvampen är uppbyggd av ett skelett och en mjuk kropp. Skelettet är uppbyggt av kalciumkarbonat och kiselhaltiga nålar. Deras kroppar ser ut som koraller och där av namnet Korallsvamp.

Korallsvampen upptäcktes i början som fossiler med efter en dykning bland korallrev sluttningar och i undervattens grottor hittades svamparna levande. Deras upptäckt var ganska viktig för att de lever i ca 500 till 1000 år. Det går att analysera deras skelett och få fram information om havet de senaste 1000 åren, någon som inte vart möjligt förut. Skelettet har byggts upp i lager och förvarat information som salthalten och temperaturen i havet.


Kisel och hornsvampar

Kisel och hornsvampar (det engelska namnet är demosponagiae)

Det är den största klassen av av fylumet porifiera (svampdjur). Det är ca 90%. Det som gör att dom kallas kisel och hornsvampar är att deras skelett är uppbyggt av antingen ett protein som heter spongin eller av mineralen kiseldioxid men kan vara båda två samtidigt. När det finns nålar av av kisel så får svampen ett utseende som är mer likt glassvamparna. Men dom kan även vara helt utan skelett. De flesta har en väldigt komplicerad uppbyggnad som man ofta inte sätt förut.

 

Det finns många olika grupper i denna som är utspritt över hela jorden. De flesta är marina invånare, men flera bor i sötvattensmiljöer. Vissa arter är färgglada, andra är gråa och tråkiga. Det finns alltså en väldigt stor variation i kroppsform och hur dom ser ut. De största svamparna kan bli över 1 meter (3,3 fot) i diameter men det är bara några få. Samtidigt så är de minsta bara några cm stora.

De parar sig även på olika sätt. En del parar sig sexuellt och en del asexuellt.

Christoffer Hagren

 


RSS 2.0